En av de ”senaste flugorna” inom fotomanipulering just nu stavas HDR och står för High Dynamic Range. Man arbetar med HDR för att få ett större dynamiskt omfång i en bild än vad som går att fånga med en vanlig kamera. Så här går det till…
Originalbilden
Det vanligaste sättet att jobba med HDR-tekniken är att man tar tre likadana bilder med tre olika exponeringar med kameran vid fototillfället. Den första bilden tas normalexponerad och de efterföljande två tas med ett par stegs underexponering respektive överexponering. Många modernare systemkameror kan ställas in så att detta görs automatiskt. Bilden här bredvid är den normala exponeringen som min bild togs med, och som skulle ha varit resultatet utan HDR.
När bilderna är överförda till datorn sammanfogar man sedan dessa i ett bildprogram. Det kan göras manuellt med hjälp av lager men det finns även särskilda HDR-funktioner i t.ex. Photoshop CS och särskilda programvarar som bara är till för att sammanfoga och HDR-behandla bilder.
Själv har jag valt att använda ett program som heter PhotoMatix. Programmet finns som en gratis trial-version som aldrig slutar fungera, men som lägger ”watermarks” på bilderna tills man hostar upp $99 för det. HDRSoft, skaparna av PhotoMatix, har också lagt ut ett album med HDR-bilder som deras användare har skickat in. Kolla gärna där för fler bra exempel.
HLR i PhotoMatix
I PhotoMatix drar jag in de tre olika exponerade bilderna och startar genereringen. Någon minut senare spottar programmet ur sig en bild som ser, minst sagt, hemsk ut. Anledningen till det är att den jobbar med 32 bitar för varje färgkanal, vilket de flesta skärmar inte klarar av att visa. Lite efterbehandling av bilden och sedan spara – därefter kommer den färdiga bilden ut, vilken du ser här bredvid.
Resultatet är både lite skrämmande - ögat gillar inte riktigt att se så stort dynamiskt omfång i en och samma bild – men samtidigt väldigt bra, om man jämför med originalbilden ovanför. Förutom att man nu har detaljerna i himlen så har även färgen på huset fått sin rätta lyster och känns mer ”äkta” än den lite torra och platta färgen på originalfotot.
Det kan diskuteras hur länge som helst om man ska efterbehandla foton eller inte. Vissa tycker att det som kommer ut ur kameran är det som också ska vara resultatet. Andra anser att alla bilder måste förbättras innan de ens tåls att beskåda. Själv är jag nog någonstans mitt emellan i min ståndpunkt. Jag tycker att en bild från kameran normalt ska räcka. Vill man ändra lite ljus och färg på hela bilden i efterhand så är det också okej, men när man börjar retuchera ansikten eller ta bort och lägga till detaljer har man lite gått över gränsen, om det inte görs i ett särskilt syfte. HLR däremot är faktiskt tre bilder som är tagna just vid fototillfället. Dessa är sedan sammanfogade och beskriver fortfarande hur det såg ut på platsen när fotot togs. Att kompensera kamerans begränsning med en sådan teknik kan väl inte vara fel?
Redigerad i Photoshop Elements
På skoj tog jag också originalbilden och ordnade till den i Photoshop Elements så mycket jag kunde, utan att använda HLR. Resultatet ser du här bredvid. Jag har dragit lite i reglarna för ljus, reducerat högdagrar, förstärkt färger och fixat. Mitt mål var att försöka få himlen så lik HDR-bildens himmel som möjligt och tycker det lyckades ganska bra. Men zoomar man in lite i bilden (klicka på den för att se den större) ser man dock att mycket av informationen runt molnen har försvunnit och på sina ställen bakom trädtopparna är det fortfarande kritvitt istället för blått. Dessutom har inte huset samma charm som i HDR-bilden.
Jag skulle vilja säga att HDR har kommit för att stanna. Om du håller med och vill prova själv så föreslår jag att du kikar in i HDR-gruppen på Flickr för några exempelbilder och därefter läser hur du gör i tidningen DigitalFoto’s HDR-artikel.
[tags]HDR, Photoshop, PhotoMatix, Digitalfoto, Foto, Flickr, Kamera, Bilder[/tags]
Inkommande sökningar till detta inlägg:
En kommentar till “Vad HDR kan göra för dina foton”